Konst handlar för mig uteslutande om öppna sinnen och frihet för både konstnär och betraktare att se vad man vill se i och känna inför ett konstverk.
Det innebär i sin tur att ingen har ensamrätt på tolkningar och kan således inte heller sälja på andra de egna tolkningarna.
Konstverk öppnar dörrar intill själen på olika sätt för oss alla. Vi behöver den friheten att kunna kliva in i fria tankevärldar och koppla av alla måsten. Vi behöver den bikten, den egentiden.
Därför kan vi rimligtvis inte ge oss på att fängsla konsten utifrån begränsande uppfattningar om vad som passar somliga betraktare och inte.
Falkholts Nyköpingsmålning hade jag gärna velat ha på den tiden för hundra år sedan när jag gick på Tessin. På alla väggar! Fantastiskt målning.
Pröva själva vetja! Här kommer min tolkning, som en hyllning till en konstnär, som verkligen behövs i nutiden, som öppnar våra ögon och dessutom dekorerar den med massor av färg. Låt aldrig Falkholts Övermålning försvinna!
Min homage-målning får stå som mitt sätt att försvara och bevara originalet 😉
Hur kan Livets port, som vi alla kommer i från, tillhöra kategorin olämpligt?
I min tolkning låter jag ögat betrakta betraktaren tillbaka. Kanske säger ögat, måla inte över mig!
Här kan ni se och läsa om originalmålningen
https://www.facebook.com/pages/Carolina-Falkholt/197816540362524
Anna
