What ever, Yellow fellows

Att vi aldrig lär oss

Vi människor tycker oss ha levt i miljoners miljarder år. Ändå verkar vi inte lära oss ett dugg av våra förödande misstag genom historien. Eller har vi så oerhört korta minnen att vi ständigt måste gör galenskaper i upprepade tappningar för att åter komma ihåg och komma fram till samma svar som den senaste mänskliga förödelsen?

De flesta av oss gör nog i olika grad anspråk på att tillhöra modern tänkande mänsklighet. Men tänker vi verkligen nytt, annorlunda, mer moget än tidigare generationer?

Idag får två bilder ur Gula gubbar-serien gestalta världsläget. De stora figurerna ser jag som Moder Jord. Vi gör henne väldigt illa när vi förminskar oss själv som människor i vår våldsamma dumhet.

Att invadera. Ser ni att figuren på bilden liknar en sådan där omöjlig figur, som aldrig tar slut när man följer linjerna? Invasioner leder ingen vart, mer än tillbaka till gå på sikt i sina kedjereaktioner. Att vi människor inte begriper det efter så många år på jorden.

Att försvara sitt land berättar också om människans felaktiga fokus. Där sitter två älskande figurer på varsin sida om en gräns, som någon bestämt och byggt mur vid. Men deras kärlek når över de små människornas blinda våldsamhet även om de får utstå mycket onödigt lidande.

Må vi komma på bättre och mer kärleksfulla tankar i vår gemensamma värld å det snaraste. Vi har en morgondag, som klimatmässigt kan innebära betydligt större utmaningar att lösa än att vi inte kan tolerera varandra.

Anna

20140305-175206.jpg

20140305-175429.jpg

What do you say? / Vad säger du om detta?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.