/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/5fa/36804312/files/2015/01/img_0868.jpg

Den här bilden målade jag för några år sedan när jag hamnat framför svts Vinterstudion. Det handlade om alpina tävlingar minns jag, men inte var och inte hur det gick. Jag fastnade istället för de fina färger som sändningen levererade. Vit snö, solsken, massor av färg på tv-personalens jackor och målhanget i bakgrunden. Allt uppbackat av alptoppar i bakgrunden.

Det där borde jag kunna måla en pastell av tänkte jag och prövade. Har för mig att Vinterstudions Andre Pops stod i förgrunden den sändningen, så han hamnade även på pastelltavlan.

Denna vintersäsong har jag inte ens varsnat att något i vintersportväg än mindre tv-sändningar har pågått. Jag tror mig ha tappat intresset för elitidrott. Jag förstår inte längre vitsen med själva tävlingsmomentet i idrotten. Varför spelar det roll vem som kommer först och hur kommer man fram till att den som kommer först är bättre än övriga?

Jag kan ur den aktives synvinkel förstå utmaningen i att testa sina gränser och jämföra med andra inom samma sfär. Men för omvärlden, vad spelar det för roll vem som presterar bäst och varför?

Jag kan också förstå idrotten ur vinkeln att idrott förenar människor, men lika många gånger verkar den så split bland människor. Så jag kommer tillbaka till ruta ett.

Idrotten kan lyfta människor ur misär, men har det med elitidrott att göra? Kanske, kanske inte. Utan uppmärksamhet på elitidrott kanske inte drömmarna om en egen idrottskarriär kommer till liv i misärområdena.

Men ändå hamnar jag i bryderier över varför jag inte längre finner intresse eller engagemang nog att följa elitidrotten, än mindre intressera mig för vem som vinner.

Däremot kan jag fastna i iakttagelser av den skicklighet många elitidrottare visar upp. Hur elegant de rör sig och utnyttjar de krafter och kunskap de har inom sitt specialområde. Men jag bryr mig fortfarande in om vem/vilka som vinner.

Men måla tavlor av färgglada idrottsplatser, ja det kanske jag fortsätter med, för där spelar det verkligen ingen roll vem som vinner.

Idrotten visar förövrigt mycket känslor och den mentala resan som vi ibland kan följa i en del tävlingar, ja den kan fängsla ordentligt oavsett sportgren.

Jag kanske ändå har ett kvarvarande idrottsintresse. Fast allra helst som deltagare faktiskt. Tänk vad roligt att själv få sparka boll, lira racketsporter, kasta klot, åka skidor och skridskor och allt annat som går att pröva på i idrottens värld.

Anna