IMG_0162.JPG

Den här bilden brukar jag använda som ett slags självporträtt men också som en bild för varje människas sökande efter förståelse.

Hur nära varandra kan vi människor komma varandra? Kan vi förstå vad någon annan tänker fullt ut? Någonsin? Kan vi ens begripa någonting av varandras inte tankeuniversum? Egentligen?

Vi kanske bara tror att vi förstår varandra tillräckligt för ett släktskap, förhållande eller nära vänskap. Behöver vi ens förstå varandra utöver att på ett ungefär höra vad vi säger, se vad vi gör?

Ska vi anstränga oss för att förstå varandra eller ska vi bara försöka umgås ändå? Kanske försöker vi ibland för mycket, kanske försöker vi för lite.

Men visst går vi alla ibland med en känsla av att ingen förstår oss. En längtan efter att någon eller några skulle kunna utbrista -jag förstår dig precis!

Å andra sidan skulle kanske en sådan insikt, att andra människor verkar se vad vi tänker, skrämma.

Vi får nog genom hela livet ligga där tyst och stilla i landskapet och vänta på att en av de små figurer som strävande försöker ta sig upp längs bergväggarna en dag kommer fram till den plats hos oss som vill höra om förståelsen.

This mountain wish that one of the little climbers would reach the top and then speak sofly to the mountain -I understand your thinking. Just that, nothing else.

Isn’t that what we all wish sometimes in our lives? Someone who’s clearly understands us.

Anna