Shallow people

This text is google translated from Swedish. Svensk version, se nedanför engelsk text.

Shallow People

Have you found that person the type, who does not really seem to go in their own shoes or clothes, does not really seem to belong among the gadgets and attributes hen surrounds himself with, did not really seem to speak in their own words, but it seems retrieve them from others, not really can treat you any credit, does not really seem to listen to what others say without any talk yourself?

Stay with that the people seem somewhat lost in themselves, but extremely cocky on the surface, extremely important, extremely knowledgeable about the do say so ourselves, extremely large in its size and extremely confident that they are doing everything right, says the right things, right stuff, know the right people and can decide everything all by themselves without consulting a single person, they already know everything best themselves.

But in all that effort they spend on others to perceive them as perfect seeps precisely the opposite way through the hard shell. Oozing or rather gushes out of the cracks and allow dams to burst through. For every effort they perform to hide the little suppressed figure within them is becoming increasingly clear that their theater act currently only consists of scenery and empty words.
Once you have learned to detect this phenomenon, the observations of this kind of person types appear clean tragedy comic. Think how sad that that little figure in them never get the chance to blossom as a probably quite luminous man. Instead look for that surface daemon constantly looking for a kind of happiness that hen will never find because home looking at just the wrong places.

In the quest to succeed, these people often pushing and pushing down other people, which probably carries the qualities they would like to pick out from, but do not dare. They detract rather than the properties of others and trying to wipe them out and blurs the then also the chances for themselves that one day still dare to break with the demo shell.

Such transformations and awakenings, we see far too seldom. People who dare to crawl out of the demo skins and tease his little hidden and almost forgotten figure, which could then grow into true greatness. However, people with the demo shell do not know what true greatness of a person does. Therefore, they probably awfully hard to let the shell crack and fall off.

This text scoreboard is playing with the idea to have to convey this truth to peel people. Would they understand the meaning of the text, they could get a eureka moment and think about? Or will they dismiss it and just continue their eternal perfection seekers indefinitely and not let the words take on them, get them to open the shells?

I have no idea, but it amused me to take down the text on this way.

Skalmänniskor

Har ni stött på den där persontypen, som inte riktigt verkar gå i sina egna skor eller kläder, inte riktigt verkar höra hemma bland de prylar och attribut hen omger sig med, inte riktigt verkar tala med egna ord utan verkar hämta dem från andra, inte riktigt kan unna dig någon credit, inte riktigt verkar lyssna på vad andra säger utan helst pratar själv?

Håll med om att de personerna verkar aningen vilsna i sig själva, men oerhört stöddiga på ytan, oerhört viktiga, oerhört kunniga om de får säga det själva, oerhört stora i sin litenhet och oerhört övertygade om att de gör allt rätt, säger rätt saker, äger rätt prylar, känner rätt människor och kan bestämma allt alldeles på egen hand utan att behöva rådfråga en enda människa, de vet ju redan allt bäst själva.

Men i all den där ansträngningen de lägger ner på att andra ska uppfatta dem som fullkomliga sipprar ju just motsatsen igenom det hårda skalet. Sipprar eller snarare forsar ur sprickorna och låter fördämningarna brista till och med. För varje ansträngning de presterar för att dölja den lille undertryckta figuren inom dem framgår allt tydligare att deras teaterakt just bara består av kulisser och tomma ord.

När ni har lärt er att upptäcka detta fenomen kan iakttagelserna av sådana här persontyper framstå som ren tragikomik. Tänk så sorgligt att den där lille figuren inom dem aldrig får chansen att blomma ut som en antagligen alldeles självlysande människa. Istället söker den där utanpåliggande demonen ständigt efter en slags lycka, som hen aldrig kommer att finna eftersom hem letar på alldeles fel ställen.

I det sökandet lyckas dessa personer ofta trycka undan och trycka ner andra människor, som förmodligen bär de egenskaper de själva skulle vilja plocka fram ur sig, men inte vågar. De förringar istället de egenskaperna hos andra och försöker sudda ut dem och suddar ju då också ut chanserna för dem själva att en dag ändå våga bryta med demonskalet.

Sådana förvandlingar och uppvaknanden ser vi alldeles för sällan. Människor som vågar krypa ur demonskalen och locka fram sin lilla gömda och nästan glömda figur, som då skulle kunna växa till sann storhet. Men människor med demonskal vet inte vad sann storhet hos en människa innebär. Därför har de nog väldans svårt att låta skalet krackelera och falla av.

Den här texttavlan leker med tanken att få förmedla denna sanning till skalmänniskor. Skulle de förstå meningen i texten, skulle de kunna få en aha-upplevelse och tänka om? Eller kommer de avfärda den och bara fortsätta sitt eviga fullkomlighetssökande i all oändlighet och inte låta orden ta på dem, få dem att öppna skalen?

Jag har ingen aning, men det roade mig att teckna ner texten på dette viset.

Anna

To narcissists