In English, see below Swedish text.

Detta nutida ord, som vi använder antingen som messias-kommer-ord eller skällsord beroende på vilken inriktningsidé vi tillhör.

Ofta talar vi om ekonomisk TILLVÄXT utan någon närmare definition eller förklaring till varför vi tillför den goda eller dåliga egenskaper.

Inom den ekonomiska tillväxten skulle vi nog kunna utkristallisera två spår.

Den förbrukande tillväxten och den hållbara tillväxten.

Vi utgår ifrån detta exempel:

Vi fördelar dygnets timmar på arbetstid, fritid och sömntid. För arbetstiden erhåller vi en viss lön, som finansierar vårt uppehälle, vår levnad.

Den förbrukande tillväxten fungerar ungefär så här:

Vi vill ha mer pengar och bestämmer oss för att jobba några timmar extra, vi naggar fritiden i kanten och tycker att vi kan offra lite av den till att skaffa mer pengar. Det fungerar, så vi känner att vi kan pressa fram ytterligare några arbetstimmar, som ger ännu mer klirr i kassan. Vi går så långt att vi börjar nagga på sömntiden till och med. Men pengarna rullar ju in och vi anser oss behöva dem allihop. Helst skulle vi vilja ha ännu mer, men de sista timmarnas sömn på dygnet verkar inte gå att byta mot arbetstid upptäcker vi. Vi börjar dessutom få hälsoproblem, antagligen på grund av överbelastning och sömnbrist. Men vi släpar oss till jobbet ändå och bryr oss inte om effektivitetsnivån på arbetet, bara att vi kommer dit och kan lyfta vår sedvanliga lön. Pengarna måste ju fortsätta rulla in.

Vår ursprungsidé att sälja vår tid verkar bara fungera till en viss grad innan den börjar slå tillbaka på oss med negativa följder.

Den hållbara tillväxten fungerar ungefär så här:

Vi vill ha mer fritid, men vill behålla vår lönenivå. Vi börjar fundera på om vi kan utföra vårt arbete mer effektivt, minska arbetstiden men producera samma mängd i syfte att kunna motivera vår bibehållna lönenivå. Vi lyckas förfina arbetsmetoderna och kan glatt konstatera att vi med gott samvete kan minska arbetstiden utan negativ inverkan. Vi hinner utveckla våra övriga sidor av vår person, som får stå tillbaka under arbetstiden. Vi känner att vi mår bra av det.
Vi hinner ta hand om vår hälsa ordentligt, hinner fylla vår fritid med kvalitetsaktiviteter och vi känner oss utvilade varje dag vi ska till jobbet.
Vi finner en balans och harmoni, som gör att vi tänker fortsätta arbeta i den omfattning förmågan tillåter så länge vi kan.

Vi har ingen önskan om att få massor av mer pengar, vi har en önskan om att vår fördelning av arbetstid och fritid går att balansera med den lön vi uppbär. Vi vill finna en meningsfylld tillvaro både på arbete och fritid, som gagnar fler än oss själva. Vi vill delta i ett samhälle med hållbarhet som riktmärke.

Måhända ser exemplen ovan ut som trubbiga jämförelser med begreppet TILLVÄXT. Men idag sätter allt för många likhetstecken mellan tillväxt och förbrukning av t ex naturområden. Det har mycket lite med TILLVÄXT att göra.

Vi har inte obegränsade naturområden att förbruka. En dag kommer “lagret” att ta slut och konsekvenserna av vår systematiserade förbrukning kommer att slå tillbaka mot människan med full kraft. Vi kommer att utplåna oss själva.

Störst är inte bäst eller mest, när ska vi lära oss det?
När ska vi lära oss att inte alltid vilja ha mer?

Så länge vi tillåter oss att leva med en känsla av att aldrig vara riktigt nöjda, att alltid vilja ha lite mer, ja då kommer den förbrukande TILLVÄXTEN att råda.

Men om vi ställer om och börjar känna tacksamhet över vad vi har och börjar fundera över vad vi kan förfina och göra bättre inom de ramar vi har, ja då kan vi också öka den hållbara TILLVÄXTENS andel av utvecklingen.

Då behöver vi inte gå i gamla hjulspår och tro att stora vägar och stora byggnationer skapar tillväxt, som vi i Trosa verkar tro. Där tror politikerna att en stor asfalterad väg rakt igenom naturlandskapet och exploatering av skyddsvärd natur ska skapa en fantastisk tillväxt. Oklart vari den tillväxten består. Vad kan asfalt, mer trafik och fler bostadsområden tillföra kommunen, som vi inte redan har idag?

Trosa kommun har levt gott på småstadsepitetet under hundratals år, något som kommunen nu under tvåtusentalet alltmer har övergivit till förmån för skapandet av en ny förort till Stockholm.

Vill vi verkligen förlora vår småstadskaraktär till förmån för den förbrukande TILLVÄXTENS?

Ska vi inte i stället förädla vår styrka som småstad med närhet till naturen och närhet till varandra i enlighet med den hållbara TILLVÄXTENS idé?

Idag talar man både inom turism och boendemiljöer om vikten av att behålla skyddsvärd natur och skapa gröna oaser nära boendeområden eftersom man faktiskt kommit fram till att människan visar på ett betydligt högre hälsovärde i gröna miljöer och intresserar sig mer för turistområden med höga naturvärden.

Men i Trosa tror politikerna på att asfalt och buller ska göra oss till en bättre kommun!!!!!

På den gamla frasen “kungen är död, leve kungen” har jag gjort en liten teckning, som får spegla Trosas brytningsskede, om vi inte lyckas tänka om i tid.

Googletranslation:

This contemporary words, we use either the messiah-will-word or an invective depending on the inriktningsidé we belong.

Often we talk about economic growth without further definition or explanation of why we bring the good or bad qualities.

Within the economic growth we would probably be able to crystallize two tracks.

The consumptive growth and sustainable growth.

We assume this example:
We allocate the hours of work, leisure and sleep time. For working we obtain a certain salary, which finances our livelihood, our life.

The consumption growth works something like this:
We want more money and decide to work a few extra hours, we naggar spare the edge and think we can sacrifice a little of it to bring in more money. It works, so we feel that we can squeeze out a few more hours, which gives even more coffers. We go so far that we begin to chip away at sleep time, even.
But the money rolls in and we believe we need them all. Ideally, we would like to have even more, but the last few hours of sleep the day can not seem to change the working hours we discover. We are beginning to experience health problems, probably due to overload and sleep deprivation. But we drags us to work anyway and do not care about the level of efficiency at work, just that we get there and can lift our usual salary. The money must of course continue to roll in.

Our original idea to sell our time seems to only work to a certain degree before it starts to backfire on us with negative implications.

The sustainable growth works something like this:
We want to have more free time, but want to keep our wages. We begin to wonder if we can do our work more efficiently, reducing working hours but produce the same amount in order to be able to justify our sustained wage rate. We manage to refine the working methods and can happily say that we in good conscience can reduce working hours without negative impact. We have time to develop our other pages of our party, who may stand back during working hours. We know that we feel good doing it.

We have time to take care of our health properly, time to fill our free time with quality activities and we feel rested every day we go to work.

We find a balance and harmony, which means that we will continue to work to the extent capacity allows as long as we can.

We have no desire to get plenty of more money, we have a desire for our distribution of working hours and leisure time to balance with the pay we receive. We want to find a meaningful life both at work and leisure, benefiting more than ourselves. We want to participate in a community with sustainability as a benchmark.

Perhaps seeing examples above as blunt comparisons with the concept of growth. But today puts too many equate growth and depletion of eg natural areas. There has been very little growth to do.

We do not have unlimited natural areas consume. One day, “warehouse” to run out and the impact of our systemized consumption will backfire against humans with full force. We will annihilate ourselves.
The largest is not the best or most, when will we learn that?

When will we learn to not always like to have more?
As long as we allow ourselves to live with a sense of never being really satisfied, always wanting a little more, well then the consumption growth will prevail.

But if we put on and begin to feel gratitude for what we have and start thinking about what we can refine and do better within the framework we have, well then we can also increase the sustainable growth share of the development.

Then we need not go into a rut and believe that the major roads and major construction creates growth, which we thong seem to think. Where politicians believe that a large paved road right through the natural landscape and the exploitation of nature conservation value will create tremendous growth. Unclear where the growth continues. What can asphalt, more traffic and more neighborhoods to bring the municipality, which we already have today?

Trosa has survived plenty of småstadsepitetet over hundreds of years, something that the municipality is now in the third millennium has increasingly abandoned in favor of the creation of a new suburb of Stockholm.

Do we really want to lose our small town character for the benefit of the consuming GROWTH?

Should not we instead refine our strength as a small town close to nature and close proximity to each other in accordance with the sustainable growth idea?

Today one speaks both tourism and residential environments on the importance of maintaining worth protecting nature and create green oases close to residential areas because they actually come to that man demonstrates a significantly higher health value in green environments and are more interested in tourist areas with high conservation values.

But in thong think politicians on asphalt and noise will make us a better municipality !!!!!
On the old phrase “the king is dead, long live the King” I have made a small drawing, which must reflect Trosa upheaval, if we fail to think about the time.

Anna
20140801-114536-42336105.jpg