(Svensk version nedanför den engelska texten)

In my little town Trosa, Sweden we have a tiny island in Trosa harbor. That little island use to be all green of trees and grass. A beauty in the water near Trosa city.

Then our politicians decided to build a lot of houses and other things in Trosa archipelago where our wild animals used to live. Among those animals were several Cormorants. All of a sudden they had no place to live in Trosa archipelago.

They found the litte island in Trosa harbor and settled down couple of years ago. No man lived there and there were lots of trees where they could find places to live. Perfect for them.

Now, Cormorants are not a favorite bird in this area among many people. I don’t see what’s wrong with them, but that’s me. I think they’re just birds and live as birds, not knowing any other way to live but as birds.

Yes, when they come together in big groups they do tend to change the enviroment. The trees dies and the ground get changed. The smell from their living place is all over Trosa harbor in the Summer.

One day they will move to another place and new trees will die and so on. But, when they move, the nature will recover eventually.

Now, the issue in Trosa harbor is that many people are angry at these birds. They want to hunt them down. Get rid of them. They want the green island back. As if it was the Cormorants fault!

It is not their fault that mankind destroys the nature where the wild animals used to live. The dead trees on the little island in our harbor is our own fault.

I refuse to sign up for the list that says Get rid of the birds. It is not their fault. When will we ever learn to pay some respect to nature?

Nature don’t need us, but we need nature! Nature is speaking, Julia Robert as Mother Nature

Det är inte deras fel!

I min lilla stad Trosa har vi en liten ö i Trosa hamn. Den lilla ön brukade ha gröna träd och grönt gräs. En skönhet i vattnet nära Trosa stad.

Våra politiker beslutade för några år sedan att bygga en massa hus och annat i Trosa skärgård där våra vilda djur förut hade livsutrymme. Bland annat skarvarna. Men helt plötsligt hade de ingen plats att leva på i Trosa skärgård längre.

De hittade den lilla ön Snöholmen i Trosa hamn och bosatte sig där. Ingen människa bodde där och det fanns massor av träd där de kunde slå sig ner. Perfekt plats, kanske de tyckte.

Skarvarna tillhör inte favoritfåglarna hos många människor häromkring. Jag förstår inte den ilskan mot skarvarna, men det är jag det. Jag tror att skarvarna bara är fåglar, som lever som fåglar, utan att veta något annat sätt att leva än som fåglar.

Ja, jag fattar att skarvar i stora grupper kraftigt påverkar närmiljön. Träden dör och marken får tuffare förhållanden. Lukten från deras boplatser sprider sig över hela Trosa hamn under sommaren.

En dag kommer de att flytta till en annan plats och träden på den nya platsen kommer också att dö och så vidare. Men, när de flyttar, kommer naturen på den gamla boplatsen att återhämta sig så småningom.

Den stora frågan i Trosa hamn kretsar sedan några år tillbaka kring skarvarnas vara eller icke vara. Många människor vill jaga bort dem eller helt enkelt skjuta av dem. De vill ha den gröna ön tillbaka. Som om det var skarvarna fel!

Det är inte skarvarnas fel att mänskligheten förstör naturen där de vilda djur finner livsutrymme. De döda träden på den lilla ön i Trosa hamn är vårt eget fel.

Jag vägrar att underteckna den lista som säger Rädda Snöholmen genom skyddsjakt, på en fridlyst fågelart. Det är inte skarvarnas fel. När kommer vi någonsin lära oss att ta hänsyn till naturen.

Naturen behöver inte oss, men vi behöver naturen! Nature is speaking, Julia Roberts som Moder Natur

Anna


Urklipp från Trosakrönikan


Snöholmen Trosa hamn


Trosa kommuns försök att skrämma bort skarvarna 2015