Book about the forest – Skogen en bruksanvisning

I’ve read a book about the forest. Very interesting book. I think it’s available in several languages. Google Peter Wohlleben and you probably will find a book in your language. 

We can learn a lot from that book and the book he wrote before that. In Swedish it’s called The secret life of trees. 

We can take care of forest much better than we do today, so many of us should read both books to understand the forest needs better. We are stupid that cut trees down. We need them to survive. But in Sweden money and stupidness rules over sense and nature. 

Jag har läst Skogen en bruksanvisning. En fortsättning på Trädens hemliga liv. Båda böckerna ger intressant och viktig information om hur vi borde förhålla oss till naturskogarna. I hel landet råder just nu granbarkborreskräck som passerat längt bortom förnuftets gräns. Vi tar ner varenda gran som ser vissen ut verkar det som. Oavsett om granarna står i plantager eller i naturskogar. Den enda skada som skogsägare hänvisar som orsak toll kalhyggena till är ekonomiska förluster. I plantager är möjligen det argumentet giltigt, men i naturskogar…hmmm…

I boken jag läst får jag reda på att hackspettarna livnär sig på granbarkborre. Vad ska de äta nu när många granar försvunnit från deras matbord? En del hackspettar är rödlistade. Hur hjälper man dem geneom att ta bort ännu mer av deras matutbud?

Jag får också veta att granarna inte gillar klimatförändringarnas uppvärmningseffekter. De vill ha kallt. De försvagas av torka och värme, något som bereder granbarkborren större möjligheter att ta sig in i träden. Så vissnande granar beror i första hand på den globala uppvärmningen och granbarkborrens angrepp är bara en följd av den processen. Vi lär nog se fler effekter av klimatförändringarna om vi inte hunnit kalhygga all skog innan dess.

Boken informerar också om att skogsmaskinerna som tar ner de angripna granarna kör sönder marken och pressar ihop de olika jordskikten så att underjordiska djur inte längre kan komma fram. Gångarna rasar samman av pressen uppifrån och maskinerna packar jorden så hårt att djuren inte klarar att luckra upp den igen. Det tar många generationers liv innan skogen klarar att återställa underjordens infrastruktur.

Så när vi tror att vi räddar skogen från granbarkborre dödar vi samtidigt oändligt många fler djurarter. Har vi verkligen tänkt igenom granbarkborresaneringen ordentligt? Skattar vi pengar högre än våra egna framtida liv?

Läs gärna böckerna om ni vill veta mer om skogen. De har fått mig att gå i skogen med andra ögon att se allt med. Skogen har ett eget internet till exempel. Fascinerande.

Anna