Ville Valle och Viktor…

…eller Sagan om en onödig väg

Del 1

Det var en gång en liten underbar plats på jorden där naturen omringade en liten stad med åretruntboende, sommarboende och en hel massa turister den varmare årstiden. I stort sett samtliga av dessa sökte sig till den lilla staden just för sitt natursköna läge och avsaknaden av storstadsbuller. De kunde ta sin morgonkopp kaffe på verandan i fågelsång och vindens sus från vattnet eller skogen. Hämta frisk luft alldeles utanför dörren var som helst i den lilla staden. Ville de en bit längre ut i naturen var det gjort med en rask promenad på några minuter eller möjligen en cykeltur, kanske med en fikakorg på pakethållaren. För de som ville bada fanns den möjligheten både på cykel- och båtavstånd för alla. På vintern fanns det gott om skidspår rakt ut i naturens bullerfria storslagenhet. Bad och cykeltur byttes mot skidturer i skog och ut på de vintervilande ängarna.

Alla tyckte att de bodde på den bästa platsen på jorden. De hade nära till allt och kunde lätt hitta arbete. Eftersom de bodde på den bästa platsen på jorden önskade de sig inget annat än att tillbringa den mesta tiden just på den platsen i naturens ro och stadens gemytliga miljö där det mesta i varuväg gick att skaffa för en liten slant i många små butiker. Allesammans bidrog till att staden fick ett gemensamt självförtroende som liten stad där man mötte hjälpsamma och uppfinningsrika människor. Uppfinningsrikedomen ledde ofta till att ännu fler fick arbete i den lilla staden.

Den lilla staden brydde sig egentligen inte så mycket om stora världen där utanför, men av någon anledning hittade stora världen den lilla staden och människor från alla möjliga håll kom och besökte den. Staden drog till sig konstnärer, författare, skådespelare, filmare, ja en hel epok rikskänd kulturelit satte den lilla staden på kartan ibland på fullt allvar och ibland satiriskt.

Här tror ni kanske att sagan slutar, men nej, den har knappt hunnit börja. Den börjar nu.
Del 2


En dag intresserar sig plötsligt tre små män för den lilla staden. Vi kan kalla dem Ville, Valle och Viktor utan att de för den skull har någon som helst koppling till de riktiga Ville, Valle och Viktor från 1970-talets barnprogram. De här tre figurerna är inte alls av samma typ.

Ville är lite velig och har inte modet att gå sin egen väg. Ville lyssnar på vad Valle säger och håller med av ren bekvämlighet för att inte göra sig obekväm inför varken Valle eller Viktor. Valle har nämligen tydligt gjort klart att det är han som bestämmer och alltid har rätt. Vad Valle inte riktigt har räknat ut är att Viktor har fått Valle att tro att Valle bestämmer. I själva verket bestämmer den listige Viktor, som alltid tar hem segern, kring allt som trion tar sig för.

Viktor är så listig att han håller sig lite bakom Ville och Valle. Viktor har inget egentligt intresse att hålla ihop med Ville och Valle annat än att hans egna storslagna planer vinner på att låta dem hänga på hans idéer. Viktor har bara en enda storslagen plan i livet. Att förvandla allt han kommer över till reda pengar. Mycket pengar ska det vara för att han ska känna sig riktigt nöjd. Han upptäckte tidigt i livet att allt gick att göra om till pengar. Han upptäckte också att inte alla andra hade kommit på det utan bara några få. Det gav honom stora möjligheter att genomföra sina storslagna förvandlingsplaner utan att så många förstod vad han höll på med. Ville och Valle var typexempel på figurer som inte begrep någonting av hans dolda planer. De trodde verkligen på hans fagra tal som lurade i Ville och Valle att de var hjärnorna bakom planerna de hade.
Del 3


Trion Ville, Valle och Viktor kom en dag av okänd anledning till den lilla fridfulla staden, där invånarna tyckte att de redan bodde på den bästa platsen på jorden. Trots det lyckades Ville, Valle och Viktor nästla sig in i deras lokala regering på olika vis. Viktor höll sig som vanligt i bakgrunden och syntes nästan aldrig till. Han lät Ville och Valle hålla i styret om vartannat. För honom kvittade det vem av dem som utnämnde sig till ledare i den lilla staden så länge det var Ville eller Valle. Det var mest Valle som tog täten och Ville följde lydigt efter. Ville ville ju inte svika sitt gäng. Det skulle skapa dålig stämning, även om Ville ibland tvivlade på att hans kompisar verkligen tänkte rätt.
Men Ville ville inte bråka och sätta sig på tvären.

Ingen i trion kunde förstå varför invånarna kunde förklara sig så nöjda med allt. Trion, eller ja, Viktor i huvudsak förstås, men de andra skulle protestera om någon försökte säga det, så vi säger hela trion i stället. Trion tyckte att denna lilla rara plats gott kunde växa och bli lite större. Fort skulle det gå tyckte de också. Annars hade det ju inget att göra om dagarna. De hade hittat rätt gott om pengar i stadens gemensamma kassa och dem ville de gärna sätta sprätt på. Eller egentligen var det ju Viktor som hade föreslagit det från början, det där med att de kunde bygga ut den lilla staden. Ville och Valle skulle ju få mer makt över fler då. Något som uppenbarligen lockade Ville och Valle tillräckligt mycket för att sätta igång planerna.
Del 4


Eftersom de såg upp till Viktor, som var geniet i trion, ville de gärna efterlikna honom. Han hade ju en lagom gåtfull framtoning och beblandade sig inte så mycket med andra. Han höll sig i bakgrunden och tänkte ut nya planer och lät sin förvandlingsakt pågå ständigt i alla hörn av världen.
De visste att han bestämde, så när de fick chansen att basa över en hel liten stad ville de inte vara sämre. De gjorde som Viktor, de struntade i att höra efter med invånarna i staden. De tyckte Viktors storslagna planer var felfria, så att fråga några andra till råds skulle bara ta onödig tid och skapa onödiga frågor. Varken Ville eller Valle gillade besvärliga frågor.
Del 5


De upptäckte att det gick ganska lätt att genomföra planerna för staden utan att direkt fråga någon annan. De liksom smög in utbyggnader här och där varje år. De såg dessutom till att nytillkomna invånare var tvungna att arbeta utanför den lilla staden om dagarna. På så vis minskade Ville , Valle och Viktor risken för att någon skulle komma på dem och försöka protestera mot deras planer. De som åkte ut ur staden om dagarna hade helt enkelt inte så stor möjlighet att hålla ett öga på trion och deras förehavanden i den lilla staden. Om någon ändå ställde kritiska frågor lyckades de alltid avfärda de besvärliga frågorna genom att få frågeställarna att känna sig obekväma. På ett tidigt stadium hade de lyckats bli kompis med pappersmurvlarna som skrev tidningsartiklar om staden. Så om någon riktigt kritisk invånare försökte få uppmärksamhet kring allt hemlighetsmakeri som Ville och Valle höll på med kom sådana inte så långt. Ville och Valle såg varje år till att bjuda de hjälpsamma murvlarna på en liten middag vid deras årliga julavslutning, som tack. Stämningen var alltid mycket gemytlig och Viktor sågs sällan till. De flesta invånare levde nog med uppfattningen att det var Ville och Valle som styrde och ställde med allt.
Del 6


Den här storslagna planen att ständigt göra staden större fungerade i många, många år för Ville och Valle, men de hade ett stort bekymmer.
Den storslagna planen gav inte guld och gröna skogar, som Viktor tutat i dem att planen skulle göra. I själva verket hade ju Viktor behållt både guldet och den gröna skogen alldeles för sig själv. Men det talade han tyst om inför Ville och Valle. Fast de skulle inte ens begripa det om han sade det rakt ut, så Viktor var inte det minsta orolig över att råka försäga sig heller.

Ville och Valle insåg en dag att de orsakat staden stor skuldsättning. Hur hade det gått till? Det kunde de inte begripa. De hade ju varit så duktiga med allt. Att bli större skulle ju innebära att ekonomin också blev större. Det blev den också, men på alldeles fel sida, nämligen skuldsidan. De stod där med en stor, stor nitlott i ett gigantiskt miljonlotteri och visste inte hur de skulle få tillbaka pengarna de hade förbrukat.
Del 7


Ville och Valle fann råd hos den genialiske Viktor såklart. Allt var frid och fröjd igen. Nu skulle allt ordna sig. Nu skulle staden bli ännu större och då skulle allt lösa sig som i ett trollslag. Det hade i alla fall Viktor slagit i dem och de trodde blint på honom. Han var ju så smart.

Viktor hade hittat på att de kunde bygga i hans stora skog och på hans stora fält. Av någon anledning i någon tid hade Viktor lyckats lägga under sig en stor del av stadens naturmarker. Ville och Valle begrep inte bättre än att naturmark var fullständigt värdelös och inte tjänade något som helst syfte om man inte bebyggde den. De såg Viktors markegendomar som en skänk från ovan. Här skulle byggas, här skulle utökas, här skulle stadens ekonomi ha chans att återhämta sig. Ville och Valle skulle skriva in sig i historien som de som utvecklat den lilla staden till en stor stad. Nu gällde det bara att övertyga de som behövde hjälpa dem att genomföra detta storslagna projekt.
Del 8


Det förhöll sig nämligen så att Ville och Valle inte klarade att göra allt på egen hand. De rådde inte över allt själva i den lilla staden. De var tvungna att övertyga omvärlden om att projektet var en utmärkt plan. Viktor förstod att Ville och Valle kanske inte riktigt skulle klara av projektet helt på egen hand, så han hjälpte dem en aning på traven.
Viktor kände många utanför den lilla staden, som de skulle behöva ha hjälp av. Han såg till att de var med på noterna i den falsksång, Ville och Valle skulle skråla ut över staden i toner som för invånarna skulle låta som skönsång.

Ville och Valle lurade i stadens invånare att en stor ny väg skulle behövas för att den lilla staden skulle slippa en massa bullrande trafik. Visserligen skulle den nya vägen gå någon helt annanstans än den egentligen behövdes, men på något sätt lyckades Ville och Valle lura i invånarna att allting var fullkomligt logiskt och helt nödvändigt. De talade inte alls om att det var Viktor som ville ha en väg till sina marker där han ville bygga en förstad till den lilla staden, som nu höll på att bli betydligt större än just en liten stad.
Del 9


Ville och Valle lurades egentligen inte i den meningen att de talade vitt och brett om den nya vägen eller Viktors byggplaner för den delen heller. De pratade helt enkelt inte särskilt mycket alls om vägen eller byggplanerna någonstans. De gjorde som de alltid hade gjort, de smög in sina planer lite här och där utan att invånarna märkte något.

De enda som de behövde övertyga var de som skulle bygga vägen och de som verkligen kunde sätta stopp för planerna. De som skulle bygga vägen fick ett rejält fint erbjudande från Ville och Valle om att staden kunde betala större delen av vägen om de som skulle bygga vägen lovade att bygga den snabbt. Varifrån de skulle få de pengarna att betala med hade de först ingen aning om. Men Viktor hade sagt att de bara måste se till att få vägen på plats, annars kunde han ju inte börja bygga. Om Viktor inte kunde börja bygga, kunde han heller inte förvandla sin mark till massor av pengar, som var hans enda plan och enda anledning att han hängde ihop med Ville och Valle.

De som kunde sätta stopp på planerna var goda medhjälpare till Viktor, så de hade inga problem med att helt enkelt strunta i att undersöka om vägprojektet och byggplanerna verkligen var kloka att genomföra eller inte.
Del 10


Så här långt in i sagan låter allt som frid och fröjd för Ville, Valle och Viktor. Det mesta går som smort. De kan bit för bit avslöja små små delar av sina planer för invånarna när de anser sig vara riktigt tvungna att göra det. De kallar till och med till samråd och lurar i folk att de kan lämna sina synpunkter, så lovar de att lyssna. Ville och Valle var inte mycket för att lyssna på någon annan än Viktor, så vad folket sade brydde de sig helt enkelt inte om. Det skulle ta alldeles för lång tid att fundera över vad folk sade, om de sade något som innebar ett hinder för att bygga vägen.

Dock uppstod ett problem när vägbygget kom närmare den verkliga starten. Ville och Valle hade inga pengar kvar i stadens kassa och de kunde helt enkelt inte låna ännu mer pengar. Som vanligt såg Viktor lösningar där andra bara såg problem. Han lovade att betala för vägen. Han och han förresten, hans plan gick givetvis ut på att de framtida husägarna i hans förstad skulle betala för vägen. Ville och Valle fann återigen frid och fröjd och gick raskt vidare med projektet. Det började bli bråttom.

Del 11


Vad Ville och Valle helt missade under sin långa tid av utbyggnad av staden var att omvärlden gjort häpnadsväckande upptäckter och samlat ny modern kunskap om stadsplanering. Det jordklot som Ville och Valle bodde på i den lilla staden höll på att bryta ihop av människans feltänkande. Omvärlden hade därför bestämt att ändra på hela mänsklighetens leverne för att rädda jordklotet till kommande generationer mänsklighet.

Allt detta hade gått Ville och Valle förbi. Helt enkelt av den anledningen att de var helt upptagna med sina storslagna projekt och i sin enfald trodde att det räckte med att lyssna på Viktor. Han visste ju faktiskt allt de behövde veta. Han visste till och med om vad omvärlden hade bestämt, men eftersom det inte passade in i hans egna storslagna planer brydde han sig inte om att följa de råden. Han var sig själv nog och visste helt enkelt allt bäst själv redan. Ingen annan än han kände ju till hans grandiosa förvandlingsplaner. Inget skulle få stoppa honom.
Del 12


Några invånare i den lilla staden, som nu höll på att bli en större stad, hade struntat i att lyssna på Ville och Valle. De hade i stället riktat öronen ut mot omvärlden och kände till den stora världsöverenskommelsen att sluta göra illa jordklotet med buller, utsläpp och avskogning. Några av Villes gamla kompisar försökte prata med Ville och göra Ville uppmärksam på detta faktum att Valle var inne på helt fel spår med vägbygget. Ville ville inte höra på, eller kanske inte vågade höra på.

Valle hade ju sagt, eller snarare kanske Viktor hade ju sagt att staden måste fortsätta att bli större för att bli av med de pinsamt stora skulderna Ville och Valle hade orsakat staden. På vilket sätt ekonomin skulle förändras till det bättre hade nog varken Ville eller Valle någon egentligen koll på, de bara hoppades på att en dag hitta en vinstlott av en ren slump. Kanske när staden blev dubbelt som stor som när de kommit till staden, kanske när den blev tredubbelt så stor. De visste inte, de bara fortsatte på inslagen väg helt enkelt. Att stanna upp skulle vara en prestigeförlust och innebära att de tre små männen skulle känna sig ännu mindre. Deras egenkärlek växte för varje meter staden växte helt enkelt.
Del 13


Ville och Valle fattade inte att det största en människa kan göra är att erkänna sina fel, göra om och göra rätt. Ville och Valle fattade inte heller att Viktors sluga planer inte skulle gynna den lilla staden ett dugg utan lämna staden med ännu större skulder. Viktor hade nämligen inte en tanke på att betala för någon ny väg. Det hade han mest kläckt ur sig för att Ville och Valle inte skulle få kalla fötter och dra sig ur projektet. Viktor behövde ha Ville och Valle på sin sida för att kunna göra om sin mark till reda pengar.

Men naturen då, kanske ni undrar så här långt in i sagan. Ja, naturen i den lilla staden hade det inte lätt. Inte minst djuren hade ett elände med Ville och Valles ständiga utbyggnad. Överallt försvann deras hem och boplatser och till slut visste de inte var de skulle ta vägen. Efter stor desperation valde många av djuren att flytta in till den lilla staden bland människorna. Det var inget favoritval utan helt enkelt det enda alternativet som återstod för dem.

Naturligtvis skapade detta både förvirring och bestörtning bland invånarna. De hade ingen vana av att djuren från skogarna och sjöarna tog plats bland deras bostäder i den lilla staden, som nu blivit mycket större. De vände sig till Ville och Valle med sina klagomål över omaket att ha okända varelser i sina trädgårdar och på holmarna i vattnet vid stadens hamn.
Del 14


Ville och Valle hade ju lärt av Viktor hur man löser sådana problem, som i hans värld inte ens var ett problem utan ett nöje och tidsfördriv. För varje klagomål som inkom från invånarna löd svaret – Vi skjuter dem! Djuren alltså (förf.anm).

Problemlösningen kan ju låta enkel och korrekt, men för att skjuta djur behövdes tillstånd, det visste till och med Ville och Valle. Nu började Ville och Valle stöta på verkliga problem. Deras edsvurna vänner på avdelningen naturskydd satte sig plötsligt emot deras planer och sade att Ville och Valle inte fick skjuta djur hur som helst eller när som helst. Det spelade ingen roll hur obekväma de upplevde djuren som flyttat in till den lilla staden.

Ville och Valle gillade inte mothugg, som ni vet. Särskilt inte av den karaktären de inte kunde göra något åt. Av Viktor hade de lärt sig att anlägga martyrskapet som försvarsteknik. De fick till och med invånarna med sig, där de allra flesta verkade mycket irriterade på en del djurarter som flyttat in vid bästa strandläge. Att de djuren innebar mat för Ville och Valles favoritdjur, som de gärna skröt med i reklamen för staden brydde sig få om. Ville och Valle lyckades få många ur invånarskaran med sig på sin snyftvals, men inte ens det hjälpte dem ur knipan med de oönskade djuren.

Däremot hade de nu funnit en universell syndabock för allt som gick snett i den lilla staden. De skyllde allt på detta enskilda, småskaliga problem. Ville och Valle hade funnit en utmärkt avledningsmanöver. Nu hade folket retat upp sig på ett pytteproblem och såg inte längre att Ville och Valle tänkte skapa ett gigantiskt framtidsproblem, som kanske aldrig skulle gå att lösa. De kunde fortsätta sina vägbyggnadsplaner tämligen ostört och Viktor smidde vidare på sina storslagna planer för sin i stort sett värdelösa mark, som han äntligen kunde börja förvandla till reda och stora pengar.
Del 15


Alla ur invånarskaran gick inte på avledningsmanövern. De sökte i Ville och Valles spår och fann att någon med ännu större spår hade gått bredvid dem under hela den tid vägprojektet gick att spåra tillbaka i tid.
De tyckte att Ville och Valle skulle få en chans att rätta till sina feltänkta planer och försökte göra dem uppmärksamma på att omvärlden hade förändrats sen deras planer tog form. De mest skarpögda invånarna hade också noterat att Ville och Valles anledningar till att bygga vägen inte längre stämde. De talade de om för Ville och Valle, som vägrade lyssna till vad de kritiska invånarna försökte säga.

Ville och Valle hade full tilltro till projektet eftersom Viktor hade än en gång hade lovat dem guld och gröna skogar om de fortsatte planerna. Ville och Valle ville bli större och störst, så det Viktor utlovade gick helt i linje med deras önskemål om den egna storslagenheten.

De fortsatte därför sitt projekt och fortsatte att slå dövörat till invånarnas varningssignaler om att den lilla staden skulle fara riktigt illa om de tog bort den lilla kvarvarande naturbit som fanns kring den lilla staden. Omvärldens kloka människor, ja det finns fortfarande några få kvar av den sorten i den här sagan, hade kommit på att naturen behövdes för att mänskligheten skulle kunna överleva på planeten i kommande generationer också.

Hur sagan slutar?

Ja, det mina vänner, det kan ni bestämma alldeles själva.

Ville, Valle och Viktor är inte tre små män som vill bli störst. Ville, Valle och Viktor kan vara vem som helst av oss i olika skepnader. Det kan vara enskilda personer, politiker, organisationer, företag, föreningar, ja kanske till och med djuren råkar ut för Ville, Valle och Viktor bland de sina. Viktor behöver inte ens vara en person utan ett hypnotiskt intresse som driver personer till storslagna men oigenomtänkta projekt. Viktor kan vara tillväxt, vinst, makt, ja till och med miljöintresse eller något annat som fastnat på hjärnan hos en grupp människor.

Om ni tycker att de Ville, Valle och Viktor ni har i er närhet gör ett utmärkt jobb, då fortsätter ni stödja deras planer.
Tycker ni att era Ville, Valle och Viktor verkar ha skumma planer som gör mer skada än gott, då ska ni aldrig sluta att protestera mot planerna utan fortsätta att sprida information som gör att fler öppnar ögonen i tid och räddar det som räddas kan.

I den här sagan handlar planerna om en väg och exploatering av naturmark. Men i din närhet kanske något annat pågår som har liknande aktörer bakom storslagna planer.

Sensmoralen jag lämnar er med är – håll alltid ögonen öppna när folk pratar om storslagna projekt och lovar guld och gröna skogar. Guldet och den gröna skogen hamnar aldrig hos någon annan än grundaren av det storslagna projektet. Det är alltid casinoägaren som tar hem den verkliga vinsten. Glöm aldrig det!

Anna Bohlin
2017

Se även

Varning för storslagna projekt

Om du har frågor eposta mig på anna@fargaregarden.se 🙂

Advertisements