En annorlunda Trosatavla, som jag målade för några år sedan till en jurybedömd utställning på temat Sol, vind och vatten.
Jag tog avstamp från Carl Larssons målning Vikingatåg, flyttade miljön till Trosa västra stadsfjärd med Snöholmen och dess skarvar, gjorde barnen till indianer och kanoten fick ersätta ekan.
Jag kallar bilden Indiansommar. Jag ville försöka måla fram barnaglädjen, den obekymrade glädjen som nästan bara barn klarar av att känna. Men bilden rymmer också ett mått av framtida bekymmer. En paddel har farit i vattnet, hur ska de ta sig i land? Inget som oroar dem för tillfället, men kanske senare.
Barnen har antagit indiannamnen Sol, Vind och Vatten.
Vill ni tolka in ytterligare allvarsamheter i bilden får ni gärna göra det.
Numera väcker bilden hos mig tankar om Trosas framtid. Vad lämnar vi i nutid till våra barn i framtid? Kommer även framtidens barn kunna paddla på stadsfjärden med grönskande omgivningar, Tureholms slott i bakgrunden och öppna fria fält runt slottet?
Kommer vi till dess ha löst skarvfrågan? I nutid lyckas vi inte jättebra med det. Senaste nyheten i frågan kan ni läsa om på www.itrosa.se.
Hur långt sträcker sig våra perspektiv i närmiljö kring hållbarhetsfrågor?
Funderar vi någonsin på mer än morgondagens bekymmer? Paddlar vi fram lika omedvetna om framtidens problem, som barnen i kanoten? Får vi göra det eller borde vi ta ansvar för framtidens människor, som en dag ska leva i det vi antingen byggt upp eller raserat?
Fundera gärna vidare om det roar er.
Anna
Annas Art - FärgaregårdsAnna 