IMG_1649.JPG

This painting is for me about solitude in different ways.
You can be a winner in a race, then you are all alone and number one.

But you can also be alone, maybe reading all by yourself, then you are on top of the imaginary world and maybe even number one.

Both ways positive loneliness I say, but why do we often think that the one who always wins the races is the real number one and not the one who reads?

It is something to think about. Susan Cain have given this a thought or two in a book called Quiet and she TED-speaks about the introvert/extrovert subject here:
http://www.ted.com/talks/susan_cain_the_power_of_introverts.html??utm_medium=social&source=email&utm_source=email&utm_campaign=ios-share

Denna målning har fått temat ensamhet. Vi har olika sätt att uppfatta positiv ensamhet på.
Går vi över mållinjen först och ensamma upplever vi säkert en seger.
Sitter vi i ensamhet och läser upplever säkert många av oss även det som en positiv ensamhet i det tankeuniversum, som vi regerar över då.

Men hur kommer det sig att vi oftast verkar sätta segraren som alltid vinner racen först och inte den som inte bryr sig om att springa snabbast utan förkovrar sig och samlar erfarenhet på andra vis?

Susan Cain har skrivit en intressant bok på temat introvert/extrovert. Den heter Tyst på svenska. Hon har också TED-pratat kring detta tema. Mycket intressant och tankeväckande.
Ni kan se TEDpratet här:
http://www.ted.com/talks/susan_cain_the_power_of_introverts.html??utm_medium=social&source=email&utm_source=email&utm_campaign=ios-share

Anna